Så var det officiellt...

Så var det officiellt, Karl Emil Silfwerbrand Bendroth och Anders Eric Johan Karlsson är nu utbytesstudenter på riktigt. Varken mer eller mindre värde än någon av alla de mexare, polacker, kanadensare eller pakistanier som vi själva har stört oss på under mer än två år på VXU.

Framme i Suwon

Jaha ja. Då är vi framme i Suwon, staden där vi ska leva och studera i, fram till den 19e juni i sommar.

Från Peking tog vi ett tåg till kuststaden Yen Tai (Kina) -->

(namn taget ur minnet och antagligen felstavat). I Yen Tai tog vi en färja till Incheon (Korea), och lirkade oss tillslut till Suwon och vår skola Ajou University.

I Yen Tai hamnade vi på en lite skola. En flicka vi träffade på tåget ville visa oss (för hennes vänner) och skolan (för oss). När tåget stannade var klockan var runt 0600 och vi hade inget annat att göra i en stad vi inte kände till och inte skulle lämna förrän kvällen. Med flickan fick vi äta den... minst goda frukosten någonsin.

Sedan satt vi tysta i ett rum med henne och hennes sovande vän i några minuter. Vi kom fram till att det var bättre och sticka till den stängda båtterminalen vilket vi gjorde.

Här i Suwon då. Det visade sig att det inte var något dubbelrum som bjöds herr Bendroth och Karlsson. Istället bor vi bägga överslaf. Kalle över en tystlåten Kines, som mumlade Simon, tror vi. Och Anders bor över en mer högljud Nepales vid namn Sandeep. Kinesen har inte gjort något intryck på de få timmar vi spenderat här medan Nepalesen lagat mat åt oss samt sett ett otal skräniga Bolly Wood produktioner.

Nu ska vi strax lägga oss i våra våningssängar, dra på oss den lånade fleecefilten, lägga huvudet på den lånade uppblåsbara kudden och resten av våra svensk-koreanska kroppar på det lånade, med universitetets logga, prydda, lakanen.

Vi hoppas att fredagen och helgen ska ge oss mer kött på benen, till exempel kan säga vad vi ska läsa här.

Tills dess. Peace

Kineserna är också små

Så har vi besökt Beijing också. Det har blivit det självklara turistandet, Himmelska Fridens Torg, Förbjudna Staden och Kinesiska Muren. Utöver det så har vi varit på en marknad och fyndat grönvita adidas-tröjor och en väckarklocka med Mao på.

Dessutom gav vi oss på det kinesiska nattlivet i fredags och lördags. Under dessa två kvällar lyckades vi nog beta av närmare 30 barer, pubar, restauranger och uteställen utan att finna vad vi sökte. Vad som erbjöds var antingen lounge-ställen med kinesisk live-musik av karaoke-kvalitet eller bordeller. Det var dåligt med mellanting. Jag och Kalle är ju disco-killar...

Imorgon checkar vi ut från Beijing och tar ett tåg till Yantai på östkusten. På onsdag eftermiddag går färjan mot Korea dit vi anländer på torsdag. Återstår att se om den på något vis påminner om finlandsfärjan vi tog för två veckor sedan.

För övrigt gläds vi åt Tingsryd AIF´s senaste serieseger.

- 36 c

Efter två dagars sightseeing i Moskva hoppade vi i torsdags kväll på tåget österut. Vi provianterade upp med fem styck super-Snickers, tre Mars Max samt en liter vodka. Det skulle senare visa sig att vårt proviantförråd inte var till fullt tillräckligt för fem dagar på tåget. Vi delade vår kupé med två tjugoåriga tjejer från Linköping.

Dag 2. Vi besökte restaurangvagnen för att intaga vårt första mål mat. Menyn visade sig vara väldigt bristfällig, så måltiden kom att bestå i varsin portion soppa innehållandes champinioner och nudlar samt ett par skivor bröd var. När vi gick tillbaka senare på kvällen för att äta ett ordentligt mål fick vi beskedet att restaurangen var stängd så då fick vi nöja oss med en öl och en påse chips var. Vi träffade en ryss som bjöd oss på vodka, slog Kalle i armbrytning samt avslutade kvällen med att bli väldigt berusade i vår kupé.

Dag 3. I matväg blev det i princip samma fiasko som dagen tidigare. På kvällen var det ett stopp på en station där vi insåg vårt behov av att skaffa proviant. Tågvärdinnorna meddelade att stoppet var i tio minuter så det gällde att vara snabb. Under de dryga fyra minuter som vi vågade lämna tåget lyckades vi tappa bort varandra samt köpa fyra nudelrätter, två flaskor vatten, en limpa bröd och fyra snickers. Ett lyckat stopp. Senare på kvällen fick vi sällskap av två ryska poliser som var mer än lovligt berusade och gladeligen viftade med sitt tjänstevapen från 1960 i vår kupé.

Dag 4. Nu börjar det magra näringsinnehållet ge utslag. Anders känner sig svimfärdig stundtals men repar sig efter ett sockerintag modell större. Nudlarna vi köpte kvällen tidigare visar sig även vara väl så goda. Kvällens spenderas i en mongols hytt i vår vagn. Vid ett stopp har vi återigen en plan att proviantera eftersom vi har ätit upp all vår mat samt under tagen blivit utslängda ur restaurangvagnen av oklar anledning. Termometern på stationen förkunnar att det är -36 c och i all iver och hets beslutar vi för att skippa maten. Väl tillbaka på tåget kan vi konstatera att vi har köpt tre styck 2,5-liters pet-flaskor med öl samt chips.


Dag 5. Under femte dagen är matbristen påtaglig då restaurang-vagnen fortsätter hålla stängt. Framåt eftermiddagen förbarmar sig våra svenska vänner i kupén över oss och bjuder på cous-cous. Utblandat med champinion-soppa och lite salt blev det en riktig kalasmåltid. Under hela resan österut har vi förskjutits en timme varje dag, men tåget har fortsatt gå efter Moskva-tid. När vi kom in i Mongoliet så var det dags att ställa fram klockorna fem timmar vilket innebar att det bland annat blev läggdags väldigt tidigt.

Hur ska man sammanfatta transibiriska järnvägen då? Mycket kortspel, en hel del läsning, mycket dötid, otrevlig personal, fina vyer, många anekdoter och en trevlig inblick i den ryska folksjälen. Överlag en ganska trevlig upplevelse, men inget jag är sugen på att göra till en tradition. I tisdags morse kom vi till Ulan Bathor och efter att ha tagit igen ett par timmars sömn på rummet så utforskade staden. Trötta på rysk otrevlighet, dåligt väder och dålig mat så blev Mongoliet en trevlig överraskning. Solen strålade, människorna log och var vänliga, och livet lekte. Det har blivit ett ett museum, ett tempel, lite statyer, mördande trafik samt varm soppa och lite vodka för att värma oss emellanåt.


Igår gick tåget mot Beijing och vi kom fram i eftermiddags. Visa av våra tidigare misstag så hade vi denna gång provianterat med tio paket nudlar, en öl samt tre liter vatten. Nu är vi framme i Kina och har slagit följe med en engelsman. Återkommer med rapport innan vi drar härifrån igen, vilket verkar bli på tisdag.

/AK

På G

Jepp. Då är Andess o Kalle på väg till Korea (nej, inte Nordkorea, det är fortfarande en diktatur, släpper knappt in folk och om man skulle plugga där hade litteraturen antagligen inte varit så objektiv).

Vi inledde resan dit med tåg till Stockholm.

Sedan kom finlandsfärjan.
När vi kom på båten satt vi, under tystnad, och hoppades på att ingen annan skulle dela hytt med oss. 10 min innan båten skulle lägga av, knackade det på dörren, en kines pekade mot oss, och sa "nu får ni ta hand om honom". En liten mörk man kom in.

Mannen visade sig vara en 41-årig läkare från Kongo-Kinshasa som var på resa nu efter att han med sin chef tagit emot Olof Palme priset. Kvällen slutade med att Kalle, Anders och Kongolesen stog på ett tonårsdisco på finlandsfärjan.

I Finland kollade vi sådant som man som turist bör, tog sedan ett tåg till Moskva, och har där idag gjort likadant (kollat turistprylar).
Imorrn kväll ska vi sätta oss på Transsibiriska järnvägen och åka i 5 dygn (tror vi) till Mongoliet och Ulan-Bataar. (sedan Peking, sedan på något sätt Korea o Seol)

Citatet: "Koreanerna är små, fast inte så små", kommer från MFF och landslagsspelaren, Martin Dalin's referat under en match med Korea mot någon, 2002. Lite najs to know.

/Kalle med rättningar och kommentarer från Andess.