Kim Jung-Ill´s grabbar

Relationerna mellan Syd och Nordkorea är just nu minst sagt frostiga. Nord-Korea planerar att på lördag (eller någon av de nästkommande dagarna) skjuta upp en vädersatelit. Problemet är att Syd-Korea och dess allierade, USA och Japan, hävdar att det i själva verket är ett missiltest. De hävdar att om Nordkorea verkligen skjuter upp sin satelit/missil, så kommer de skjuta ner den. Nord-Korea kontrar med att om så blir fallet så innebär det krig. Det här är den enda i världen nu återstående konflikten från kalla krigets dagar, kommunism mot liberalism (liberalism med vissa reservationer). Lördag blir minst sagt en spännande dag för oss här i Suwon.

Med tanke på ovanstående så är det lite spännande att vi ikväll ska åka in till Seoul för att titta på VM-kvalfotboll mellan Nord och Syd-Korea.

Annars då? Den här veckan har det blivit lite mer koreansk kultur. I måndags kväll anordnade skolan ett "english cafe". Utbytesstudenterna lockades dit med ett löfte om gratis öl. De koreanska studenterna "lockades" dit med obligatorisk närvaro. Väl på plats så visade det sig att vi utbytare hade gått rakt i fällan. Koreanerna som var där hade alla på ett papper skrivit ner frågor som de var tvungna att ställa till en utbytare. Det hela liknade mer speed-dating med Internet-inriktning. Det spelade ingen roll hur man försökte gömma sig, man fick till sällskap ständigt nya koreaner som ville fråga om mina föräldrar använder internet, om jag laddar ner musik, eller om jag tror att internet har förbättrat levnadsstandarden.

Till detta minglande antog jag för enkelheten mitt numera allmänt accepterade koreanska namn, Andersu.

Igår kväll var det "Korean Movie Night". Alla utbytare blev inbjudna och filmen vi fick se, 200 pound beuaty, rekommenderar jag inte till någon. Kontentan av filmen var något i stil med att det är insidan som räknas, men om du är tjock och ful så är det nog trots allt bäst om du gör en plastikoperation trots allt. Vi nord-europeér hade lite svårt för det luddiga budskapet. Koreaner, afrikaner och öst-europeér däremot låg alla och vred sig i sina bio-stolar.

Ni undrar förstås om det inte har kommit några nya regler denna veckan. Jodå, i måndags dök det givetvis upp ett par nya skyltar.

Det är numera officiellt förbjudet att skapa översvämningar på toaletten.

Det är numera även förbjudet att utöva sin religion någon annanstans än i religions-rummet i källaren.

Penalty of expression/expulsion

Klockan är 21:10. Det knackar lite i högtalaren.

"girls visiting the third floor, eating noodels and not studying, you will go to first floor or face the penalty of expression..."

"... I mean, girls, the commonroom is now on the first floor from today, girl on third floor will face penalty of expression"

Det är hårda bud här i Korea. Undrar om tjejen med nudlar på våning 3 han ut eller blev tvungen att uttrycka sig. Om ni undrar hur dom kände till det hela så kan bloggen avslöja att här är kameror överallt för att se så vi uppför oss.


Högtalaren där allehanda varningar numer dagligen utfärdas.

Två utflycker

Uppdateringarna har varit lite kassa på sistonde så därför presenteras nu två utflyckter i ett och samma inlägg.

Den första, förra helgen gick till Gyeongsang, där vi ökade på våra kultur poäng.

Först såg vi en hög stenar som användes för att kolla stjärnor med för många herrans år:


Vi kollade även på... vad som varit ett tempel, fast nästan var det igen:




Efter detta förvandlades den tidigare kulturella rundtursbussen till en Kareoke buss:



Kvällen blev lång och Kareokelåtarna på hotellet många, men vi tog oss slutligen hem på söndagen.

I torsdags nu,. så tog vi oss till världens största innomhusnöjespark. Den var gigantisk, och ägdes av företaget Lotte, som har allt ifrån matbutiker, hamburgerställe, klädbutiker och tugummin. Nöjesparken hette: Lotte World. Här en bild med Kalles nya hjälpare och hans vän (bilden är tagen från den bit av nöjesparken som faktiskt var utomhus:



Innomhus kunde det se ut såhär:




Dessuom har Anders passat på att fylla år, dock var ryktet snabbare än Anders åldrande vilket ledde till att Anders födelsedag firades dagen innan:


Lapparna undrar ni såklart då. Jo, lappar finns det fortfarande gott om. Häromdagen kom denna lapp upp:


Vi blev också väckta i fredags morse av att en man, mest på koreanska, förklarade att vi skulle utrymma byggnaden. Vi tror att det beror på att man är rädd för att utbytesstudenter har med sig utländska virus som man inte vill ha in i Korea. Hur som helst är vårt rum nu besprutat och och alla virus döda. Och vi spydde inte heller. Dock mådde många andra i byggnaden dåligt efter besprutningen så toaletterna var fullsatta och någon hade näsblod.

Idag ska Anders kolla Korea mot Irak (träningsmatch) medan Kalle på webben ska följa dom Himmelsblå. Lyckas vi sedan hitta en fin streaming till Sverige-matchen som spelas tidigt som attan imorgon (Koreansk tid) så ska vi även följa den.
Ev helg i Fotbollens tecken alltså.

Ha det bra allesammans.

Tokigt bra

Det här dansar vi till i Korea. Den översta låten är helt överlägset populärast, spelas överallt jämt och ständigt.

Teater

Fredag.
Då vi ska upp tidigt imorgon (lördag) så tog jag och Anders och köpte biljetter till en studentteater.
"Exchangestudent like very much" sa sa den lilla koreanska biljettförsäljaren då vi stötte på honom vid lunch tidigare i veckan. Kulturellt hungriga som vi är så slog vi självklart till då biljetterna dessutom var löjligt billiga.


Tre skådespelare (studenter) stod för allt agerande i pjäsen. Det var inbrottstjuven (som sa alla de roliga replikerna), flickan som blev kidnappad/rånad, samt en kille som spelade tre roller; desperat man i fönstret, Don Juan samt flickans far (tror vi).
Flickan blev troligen kär i inbrottstjuven och killen med tre roller verkade aldrig riktigt behövas.
Summan av kardemumman är väl att killen som påstod att vi utbytesstudenter skulle gilla pjäsen var en lögnare eller felinformerad. Pjäsen blev stundtals lite svårförstådd för oss utbytare eftersom all dialog var på Koreanska. Anders gick dock hem nöjd eftersom han vann den sten-sax-påse-tävling som anordnades för publiken innan teatern började. Priset bestod av en låda kakor.

Vi har äntligen fått våra student ID:n. När en flicka skulle ge dem till oss så ropade högsta hönset på International Office, Miss Minty, att hon ville titta på dem (hon hade hört att de var roliga). Först visade flickan i receptionen Anders bild för Minty,... detta följdes av ett långt skratt. "So red, maybe burned" fnissade chefen. Sedan visades bilden av Kalle. "More like a criminal" följt av lite fniss, blev utlåtandet jag fick innan vi äntligen fick dem.

The word on the street är att våren kommit till Sverige. Vi fick lite vår här också. På en dag började träden slå ut och solen log överdrivet mycket.
Då vi endast hade en lektion idag tog vi tilfället i akt att dra upp på taket och gotta oss lite i solen. Det såg ut såhär.

Andra iakttagelser:

• Koreaner går löjligt långsamt.
• All mat innehåller kål.
• Koreaner är verkligen helt märkligt omständiga.
• När man betalar är de som tar emot pengarna tvugna att involvera båda armarna i pengamottagandet, annars är det respektlöst.
• Koreaner tror att alla västerlänningar alltid vill ha kyckling.
• Oxkött existerar inte här.

Självklart kan vi inte undlåta en er en ny skyltkavalkad:

Imorgon åker vi söderut på en av utbytesklubbens resor. Vi ska enligt schemat kolla på Tempel och sjunga Kareoke.
Tills dess. Ha det fint.

Vi har det inte lätt...

Livet i Syd-Korea går på i lagom takt och vi kommer allt mer in i tempot. På skolan finns en klubb som syftar till kulturellt utbyte mellan koreaner och utbytesstudenter, Friends Club, som tidigare har omtalats här i bloggen. Förra torsdagen anordnade de en liten matlagningskurs för oss och på torsdag är det dags igen. Denna gången ska vi lära oss dricka koreansk sprit, det blir nog lajbans det. Vidare har vi från skolan blivit tilldelad varsin buddy/fadder, en så kallad Ajou Global Buddy (AGA), som vi också umgås en del med. Den gruppen med AGA´s anordnar en del utflykter för oss, det var bland annat de som tog oss till Seoul förra helgen och som kommande helg ska ta med oss på en tvådagars-tur söderut i landet. Även på dessa aktiviteter lär vi känna en mängd koreaner och det är mycket trevligt. So far so good...

Våra AGA´s innan avresan till Seoul.

I allt detta trevliga kultur-utbyte så har vi båda två ett problem. Delvis beror problemet på att aktiviteterna ovan oftast sker i samband med alkoholintag (förlåt mamma), men även delvis på grund av att vi är inskränkta västerlänningar. Problemet är att vi helt enkelt inte kan låta bli att känna att koreanerna ser ganska lika ut. Tjejerna är små, korta och har långt, mörkt hår medans killarna har mörkt hår ner över öronen. Det är hopplöst att hålla koll på vilka man har lärt känna och vilka man har pratat med. När vi går runt på campus och det vimlar av hundratals koreaner runt benen på oss så är vi båda rädda att någon ska ropa vårt namn och vi sen inte ser något ansikte som vi känner igen.

Vi vill inte på något sätt nu verka nedlåtande mot koreanerna som är ett väldigt trevligt folk. Vi skäms för vår oförmåga att skilja dem åt och tycker det är jobbigt, men så ser tyvärr sanningen ut.

Förtydligande: Det är inte de koreaner som vi har lärt känna som är svåra att känna igen, det är de som vi nästan känner eller de som vi nästan, nästan känner som ställer till problem för oss.

Ett skrovmål

Först vill vi varna vissa känsliga läsare. Alla eventuella djurvänner i allmänhet, och hundvänner i synnerhet bör sluta läsa detta inlägg redan nu.

Det har planerats ett tag men ikväll blev det av. Firma Bendroth/Karlsson följde med en av våra nyfunna koreanska vänner för att äta en lokal delikatess, hund.

Köttet serverades i en varm gryta gryta tillsammans med grönsaker och ris.

Här är mer hund-kött, kokt.

Vi har börjat få åtminstone lite koll på konsten att äta med pinnar.

Koreanerna påstår att hund är bra för uthålligheten, återstår att se om så är fallet. Dock kan vi redan nu konstatera att det var fruktvansvärt gott att äta hund. Köttet var mört och fint och det var helt klart inte sista gången vi åt det.

En början på vardag?

Jepp. Några dagar har gått och den sydsvenska duon har kommit in i det koreanska skollivet. Vi har nu säkrat vilka kurser vi ska läsa, nu går det inte att ändra några kurser mer. Kalles uppsättning kurser är följande:

1. Koreanska
2. Frågor i det koreanska samhället
3. Koreansk politik
4. Organisatoriskt uppträdande
5. Taekwondo
   

Medan Anders har:

1. Koreanska
2. Koreansk Politik
3. Naturresurs ekonomi
4. NGO´s och internationella organisationer

(fritt översatt)

Igår kollade vi på Champions League, dock inte den man kan tro, utan vi kollade den Asiatiska varianten. Det var staden vi bor i, Suwon (Blue wings) mot det Japanska "Kashima Anthlers". Båda var regerande mästare i respektive land. Suwon vann med 4-1 och gick därmed vidare. Tror jag.

Annars så har vi mest försökt komma in i vardagen.
Gå på föreläsningarna, äta stark mat, tränat (t.om. Anders har besökt gymmet).
Kalles uppdrag att få Anders benrangel till kropp lite mer fyllig verkar också ha funkat, Anders har enligt vågen gått upp 7 kg sedan Sverige. Kalle står dock kvar på samma vikt. Hur man kan gå upp på en diet av nudlar och ris står dock fortfarande oklart.

Ikväll är det kurs i Koreansk matlagning som vi tänker gå på.

Hoppas allt är bra med er alla.

Det finns mycket skyltar här. Därför, ett smakprov:

På utflykt

Här kommer ett så kallat bild-inlägg. Under varje bild kommer en medföljande text som förklarar vad som finns på bilden. Börja läs uppifrån och ned, mycket nöje!

Idag tog vi oss in till centrala Seoul, världens tredje största storstadsregion enligt wikipedia. Vi tog oss bland annat upp i huset på bilden ovan som bjöd på en hyfsad utsikt.

Här är Kalle ute och shoppar efter solglasögon. Det bor många koreaner i Seoul.

Här är Kalle med sina två indonesiska vänner. Någon större självinsikt visar de aldrig prov på, då de båda är utomordentligt fascinerade över att vi svenskar är så långa. Ingen som helst tanke på att de själva är av smurf-storlek.

I lördag tog vi oss ut på en egen liten rundtur i Suwon (bilden ovan) där vi bor. Även om Seoul är betydligt större så är Suwon med en miljon invånare hyfsat stort.

När vi ändå är igång och bloggar så kan vi berätta att vi har gått med i någon slags studentförening med det eminenta namnet Friends Club. Här är vi med ordföranden i föreningen, han föredrar att bli kallad Mr. President alternativt Mr P.

Imorgon börjar en ny skolvecka och det känns som om saker och ting kommer börja på allvar då. Första veckan var nästan bara introduktion, nu kommer nog lektionerna börja på allvar.

Till sist vill vi avsluta det här inlägget med att på internationella kvinnodagen sända en tanke till våra mödrar och systrar som eventuellt läser denna blogg.

Mycket snack o lite verkstad

Förra inlägget var ett litet skämt/försök att visa hur vår koreanska kurs hade varit. Lärarinnan skrev och pratade på Koreanska och således förstod man ingenting utan kunde mest stirra på spektaklet.

Det finns många sätt att bli avstängd på. Dessa tecken visar på en grej man inte får göra.
Man får inte heller kräkas i papperskorgar. Vet dock inte om det skulle följas av avstängning.

När vi kom hit hade damen som höll i vår antagning, valt att ignorera alla meddelande vi sänt henne (hon passade även på att ignorera Växjö Universitets meddelande) och har förklarat sig på lite olika vis.
Det ena är att vi inte fått hennes svar eftersom att vi varit på en båt i en månad. Något som kom som en nyhet för oss.

Hennes andra förklaring på varölr hon under en 4 månaders period ignorerat oss är att, gissa?
...svenska internet har legat nere, i vad det verkar som, fyra hela månader. Även detta var något som varken jag eller Anders hade blivit varse, och vi hoppas nu att alla ni där hemma, efter månader i internetmörkret, kanske hittat ett ljus i mörkret (en stabil uppkoppling).

Varför jag skriver allt detta är för att vi pga. dessa störningar, inte varit registrerade på någon kurs. Därför måste vi gå till varje professor och fråga om vi inte kan få gå på deras lektioner, så att dessa kan föra in oss i systemet så vi får betyg osv. osv.

Ett annat problem har varit kedjan av grejjer man måste ha för att få något annat.
Exempel: Anders vill kunna prata i mobiltelefon.
Då måste Anders ha ett koreanskt simkort, för att få det måste han ha ett "Alien Registration Card", för att få det måste han ha ett "Student Card" och ett "Certificat of Enrollment" och för att få det måste han visa att han pluggar på skolan. Och skolan har inte registrerat oss på några kurser...

Inget land jag varit i har givit en så stark bild av struktur och sedan tappat den så långt ner att även den starkaste av ryggar hade fått rygskott av att försöka nå den.

Vi kommer inte få vårt utlovade 2-manna rum. Det är klart.
Kinesen i vårt rum har 10-20 paket pappersservetter och två paket av den utsökta chokladen "GuyLian" eller som vi säger "Havets läckerheter". Kinesen verkar inte sova här. Men ibland kommer han o hämtar servetter.

En bild på vårt rum, Kalles bord bredvid Kinesens. Kalle håller självklart i ett paket av kinesens servetter.

Nepalesen däremot bor här. Han kräks lite i vasken varje morgon eftersom att man bör kräkas upp det första vattnet man druckit på dagen, för att bli frisk. Han drar även sina fingerspetsar mot varandra upprepat i några minuter ibland för att få behålla färgen i sitt svarta hår.

Annars händer det inte så mycket säger Anders.

Att äta är en aktivitet vi gillar. Ofta har man tagit något som är surt och lägger till något som är jättestarkt.
För att förhindra detta beställde Anders igår: Nudlar med ris. Gott, tyckte han.

Nu ska vi gå o äta igen tror jag. Har ju inga läxer och kan inte komma in någonstans eftersom vi inte har något studentcard, men äta, det kan man alltid.

Ha det fint.

오늘부터 우리는 처음으로 강의를했습니다. 가장 큰 혼란은 우리 모두에게 깊은 상처가 남게되 우리 한국 - 강의했다. 우리 선생님이 있지만 단순히 위아래로 한 시간에 연속이었다의 영어 단어를 이야기를 할 수 없게하고 우리 한국의 이야기. 거기에 두 PRAT이자 유일한 gapade으로 단어를 이해하지 않고 kalle. 일부는 당신이 이것을 이해하지 않습니다. 내일 우리는 한국인 - 교훈과 희망은 교사가보다 쉽게 내구성이다로 이동합니다.

Suwon

Så där, då har vi klarat av första helgen i Korea. En helg som har satt sina spår. I fredags hade vi introduktion med alla övriga utbytisar där vi blev informerade om precis allt vi behöver veta om skolan och om Korea. Vi blev återigen påminda om reglerna som gäller i våra korridorer. En ansvarig kvinna visade bilder på hur tidigare utbytes-studenter hade uppfört sig i korridorerna. Någon hade hängt ett paraply i taket, de hade klätt en säng i toa-papper, hällt nudlar i vasken, slängt papper jämte papperskorgen samt satt klistermärken på en dörr. Typical drunken behaviour som inte uppmuntras om man vill bo kvar. Vi fick också en föreläsning på bruten koreanska om könsroller i Korea. Vi fick lära oss att om en tjej somnar mot din axel på krogen så betyder det bara att hon är trött, inget annat...


Vi blev indelade i olika grupper och försvann alla åt olika håll för att bland annat äta middag. Kalle försvann med tre djupt religiösa indonesiskor som tillsammans var tre äppel höga medans jag hamnade med min buddy Semi och en tysk som nog är den tråkigaste person jag någonsin har träffat. Kalles indonesiska nitlott visade sig bli en vinstlott då det var han som hamnade på karaoke-bar och snubblade hem framåt fem-snåret på morgonen med ett gäng fransoser. Själv fick jag umgås på tu man hand med världens tråkigaste tysk hela kvällen eftersom vi inte hittade resten ute i den koreanska natten. Det blev tre öl och läggdags innan midnatt för min del. Igår kväll tog jag gruvlig revansch för det.


Imorgon är vår förhoppning att vi ska kunna välja kurser och att vi verkligen får läsa de kurser vi väljer. Vidare ska vi väl försöka komma in i det koreanska livet än mer och kanske lära oss en glosa eller två ytterligare.