Bibblan, the Story

Efter Anders bild inlägg tänkte jag som inte varit lika flitig med kameran förklara hur dessa dagar innan mid-term:sen (halvtidsproven) har varit. Vi har varit en hel del på bibblan senaste tiden.

Bibblan i Korea kan för det otränade ögat lätt verka som vilket annat univeristetsbibliotek som helst, kanske till och med som stolta Växjös Universitets Bibliotek.

Men icke.

Först ska det förklaras att Anders för en tid sedan menade att Koreanerna (Koreanska studenterna) i mångt och mycket var som ett gäng fulla 13-14 åringar. Dom är inte riktigt färdigvuxna, och en fnissig spänning verkar koka i deras huvuden. Dessutom går dom konstigt.

Med detta i baktanken.

Koreanerna går tidigt till biblioteket, den stora läsesalsdelen öppnar redan klockan 6 på morgonen. Flera hundratals platser blir i samma stund bokade av de förväntansfulla, och ofta i pyjamas klädda koreanska studenterna. Bokningen betyder att man bokat en plats, denna måste dock uppdateras var 4e timme annars tappar man platsen. Klockan 10 blir därför många platser lediga då större delen av de koreaner som bokat platser gått hem o somnat och försovit sig och därför missat att boka om sina platser innom de 4 timmar man har på sig.

Även klockan 14 finns stor chans att få en plats då många av de som bokat sin plats gått hem somnat, och försovit sig.

Det ska dock sägas att många bokar sin plats och sover på den. Vissa över hela natten. Tjejerna har t.om. sängar i källaren där de kan sova.

Vissa delar av bibblan är alltså öppen 24/7.

Vad jag vill att ni ska se framför er är de extremt morgontrötta koreanerna (full 13-14åringarna) som i sina pyjamaser med katten Kitty på, eller något annat överdrivet gulligt, tar sig till biblioteket, bokar sin plats, drar sig sedan hem igen. Försover sig för att kanske sen vid 1400 komma dig igen och försöka få en plats för någon som också försovit sig men mycket senare.

Pyjamas bärs för övrigt hela dagarna av många koreaner här.

Klockan 23 när vi oftast dra oss hem är det fullt ös på bibblan, på alla platser sitter det folk, tält sätts upp utanför för att sälja mat och kaffe för att hålla folk vakna (fast det knappt finns något koffein i kaffet)

Summan av kardemumman är att bibblan alltid är fullbokad men det sitter ingen på 2/3 av platserna, samtidigt som folk köar i timmar för att få en plats.

Alla vet vilka timmar som platserna blir lediga. Alla vet 4 timmarsvågorna, alla vet att de flesta försover sig.

De som klarar alla försovningnar (eller sover på bibblan) snittar säkert 16 timmars dagar på bibblan. Dock består ju ca 4 timmar av sömn på bibblan, 3 timmar av äta. 2 Timmar hänga på bänkarna utanför och 2 timmar till går ut på att jaga sin pojk- eller flickvän som man när man väl lyckats fånga, man hänger på så att båda håller på att ramla och synen av full 13åring förstärks. Sen fnissar man.

För de som tror att sk. smileys finns i två upplagor den glada ":)" och den ledsna ":(" kan vi berätta att i Korea finns det nog närmre 100. Bland annat två fiskar som pussas och delikatessen "kött på pinne".

Det var allt tills vidare

Peace.

En dag på biblan

Kö till maskinen där man bokar sittplats.


Koreanska-studier.

Folkligt, Festligt, Fullsatt!

Mer Koreanska.

Anders sover på biblioteket, Korean-style.

Halvtid

Enligt uppgifter till bloggen har då halva tiden iväg passerat. Hur ska man då sammanfatta den gångna tiden? Jag vet inte. Vad jag dock vet är hur pass rätt Martin Dalin hade; Koreanerna är små, fast inte så små.


För de som lyckats missa det så Di Blåe spelat premiärmatch på nya hemma borgen, och dessutom gjort det bra.

I hur många länder får man in stekt ägg klockan 2 på natten som snacks till sin öl? Inte många, men Korea är ett av dem.

Kalle har nässlat sig in bland nepaleserna. Detta betyder att nepaleser inte bara börjat prata nepalesiska med honom (mig) utan även att de står och tittar på mig när jag sitter vid datorn, ibland 10-15 min efter det att man sagt hej då. Det känns ibland konstigt, men vad ska man säga?

En av nepaleserna, som går under namnet "Littleboy" (i ett ord och med nepal/indisk brytning) blir numera orolig när han inte sett mig på några timmar. Likt en gift man som kommer hem mitt i natten och får förklara för sin fru var han varit, måste jag nu förklara att jag varit på lektion, ätit lunch eller pluggat.

Hur som helst. På bilden, Kalle i sin löjligt billiga (klart öst-statsinspirerade) joggingoverol innan en pingismatch med Littleboy.



Ha det fint

Våren är här

Det pratas mycket om att det är fint vårväder därhemma. Vädret är inte helt fy skam här heller...

Cherry Blossom Festival var tydligen en stor begivenhet som vi inte kunde låta bli att missa.

Dessutom har jag nu insett att jag blivit så pass gammal att jag, likt mina föräldrar, kan få för mig att fotografera blommor.

Annars börjar det bli mer och mer studier nu. Mid-terms börjar om en vecka och eftersom mycket av betygen hänger på dessa tentor så är man så illa tvungen att lära sig. Extra viktigt verkar det vara för Koreanerna, för dem är endast högsta betyg gott nog. Koreanera bor numera på biblioteket. Vissa av dem spenderar nog stora delar av dygnet där. Det finns till och med rum med sängar och filtar där man kan vila lite mellan studerandet. Dessa rum är enbart för flickor dock, pojkarna får nöja sig med att ligga med huvudet på bordet och sova. Och det gör de också, koreanerna ligger i drivor och sover på biblioteket. Går man in på toaletten så är det dessutom stor risk att där står ett gäng koreaner och borstar tänderna.
Vidare så finns det en dator på biblioteket som används till att boka sittplats. Den har tidigare visat sig vara överflödig, men nu är biblioteket är sprängfullt så är den ovärderlig om man vill ha någonstans att sitta. Dock ska det ju sägas att vi utbytare inte lägger riktigt stor vikt vid dessa studier, ett par timmar om dagen räcker gott. Jag har idag i alla fall provat på den koreanska traditionen att sova med huvudet i mina läroböcker. Omdömet är väl sådär, jag föredrar nog att sova hemma i min säng trots allt..

Lev väl!

/AK

Det har varit lite dåliga med uppdateringar på sistone. Men det känns inte som om det finns så jättemycket att berätta för tillfället. Det har blivit väldigt mycket vardag här nu och inte så mycket är nytt längre. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, så därför kastar jag upp 6 bilder i det här inlägget som i ordväg motsvarar säkert två hemtentor. Håll till godo...

Här är utsikten från vårt tak, Suwon Skyline.

Här är vi på tunnelbanan på väg till matchen mellan Nord och Syd.

En match som Syd vann med 1-0 efter ett sent mål. Hyfsad match och hyfsad stämning...

...men mest spännande tyckte vi antalet poliser på arenan var.

Kalles föräldrar har kommit på besök. De stannar i två veckor och helt plötsligt är jag och Karl väldigt erfarna Korea-besökare och vi inser att vi trots allt har lärt oss en hel del om hur samhället fungerar.

Med sig från Sverige hade mamma och pappa Bendroth ett par påsar Gott & Blandat samt deoderant som var sjukt uppskattat. Eftersom asiater inte svettas under armarna så är deoderant inte lätt att hitta här nere.

Vi har lärt oss att smileys är oerhört viktigt när man skriver sms. På våra mobiler finns det typ 200 olika förprogramerade smileys. Om man inte har med en smiley i ett sms så uppfattas det som om man är arg. Dels blir det jobbigt när man får ett sms och måste försöka tyda smileysarna i det, och dels är det jobbigt när man ska skicka ett eftersom man inte vill infoga en smiley som säger något opassande i sammanhanget. Det är tur att både jag och Kalle redan hemma i Sverige var flitiga användare av smileys och övrigt fjortis-trams. =)

Något annat som är intressant att notera är att alla utbytare mer eller mindre har börjat buga när man hälsar på folk. Personal i affärer och restauranger osv bugar alltid för oss när vi kommer. De gör det för att visa sig underlägsna oss, men vi västerlänningar tycker det känns oartigt att inte bocka tillbaka. Det hela har resulterat i att man nu omedvetet alltid bockar lite när man möter folk man känner. Det ser lite lustigt ut minst sagt.