Koreanerna är små, fast inte så små

Bye Bye, Happy Suwon

2009-06-22T21:04:00.000-07:00

Vi kom hit för ett uppdrag, för att se om Martin Dahlin hade rätt när han under fotbolls VM i Korea/Japan 2002 sa: "Koreanerna är små, fast inte så små".

Det har tagit tid, långa nätter och samtal över kaffe eller en öl, men nu är vi ense, jag och Anders, koreanerna är små, fast inte så små.

Nu när vi känner vi funnit svaret, så är det dags att åka hem.

Så det gör vi.

Vi ses snart.

/ Kalle o Anders

Tillbaka

2009-06-15T21:54:00.000-07:00

Bloggen har återuppstått ifrån de döda. Den självdog väl lite när vi insåg att vi i stort upplevde samma saker varje vecka. Men med lite perspektiv har vi trots allt gjort en hel del senaste månaden... ...vi har röstat i EU-valet,

...vi har besökt en känd kyrkogård i södra Korea,

...vi har vävt mattor,

...fina mattor,

...Anders har bott en helg i ett buddhistiskt tempel,

...vi har klätt upp oss,

...för att gå på fin middag,

...och träffa Syd-Koreas fd president och vinnare av Nobels Fredspris, Kim Dae-Jung.
Storslaget!

Vi bjuder även på ett klipp med vår vidunderligt söta koreansk-fröken som nog de flesta utbytare har fått en liten crush på. Detta är ett helt vanligt upprop, frökens uttal av västerländska namn har varit en ständigt återkommand höjdpunkt under vår tid i Korea.

andra gången på en månad...

2009-06-14T23:44:00.001-07:00

OS-Guld!

2009-05-17T23:16:00.000-07:00

Dags för en uppdatering igen kanske. Nu är det en vecka sen vi kom tillbaka från Japan. Tokyo motsvarade på många sätt våra förväntningar, det var sjukt mycket folk, stora hus, enorma neon-skyltar, utklädda japaner samt väldigt dyrt. Sammanfattningsvis var det en trevlig utflykt på alla sätt och vis.

I lördags anordnade den koreanska versionen av VIS något som kallades 'International Olympic Games'. Det var hopprep, dragkamp, stafetter, visklekar och dylika tävlingar. När dagen väl var över så visade det sig att Anders och Karl´s gröna lag stod som totalsegrare och belönades med en låda vin. Vi känner båda att vi uppnådde lite av en livslång dröm. Många har tvivlat på att vi skulle kunna uppnå ett OS-guld men efter mycket träning och hängiven satsning nådde vi i lördags ända fram. Det tål att påpekas att det under hela dagen bjöds på pizza samt gratis öl. Ikväll, måndag, är det något som kallas ’dormitory festival’, vad den går ut på vet vi inte riktigt men vi vet att skolan återigen bjuder alla på gratis öl och pizza. Konceptet med att skolan bjuder på öl känns minst sagt lite osvenskt.

Onsdag, torsdag och fredag denna vecka firas något som kallas ’Ajou Campus Festival’, det verkar påminna en hel del om allkårsfestivalen där hemma. Tydligen funderar vissa lärare på att ställa in sina lektioner under den veckan eftersom ljudnivån på campus är för hög (!) under festivalen. När vi ändå är inne på fest-temat så kan vi berätta att koreaner är betydligt bättre på att dricka alkohol än vad man kan tro. Den vanligt förekommande asiatiska egenskapen att vara överkänsliga mot alkohol finns inte här. Koreanerna dricker stora mängder innan de trillar av stolen. Däremot trillar de i princip alltid av stolen till slut. Det är en vanlig syn att framåt morgonkvisten se koreanska killar bära hem sina flickvänner på ryggen efter en natt ute på stan. Är du på ett uteställe så kan du räkna med att det ligger spyor i mer eller mindre varenda pissoar och toalett. Med andra ord så tål koreanerna mycket alkohol, men de har ingen aning om när det är dags att sluta dricka.

För övrigt kan vi berätta att vi har fått ett par av våra midterms tillbaka, än så länge alla med väl godkända resultat. Nu är det 4 veckor kvar till slut-tentamens så snart börjar nog plugghetsen och bibliotekshänget igen.

Koreanerna är väldigt förtjusta i högtider. I torsdags var det ’rose day’, en version av alla hjärtans dag då koreanerna skulle ge rosor till sina flickvänner. I fredags var det teachers day, då var det lärarna som skulle få presenter. Idag är det tydligen ’adult day’, med innebörden att alla som fyller 20 i år (vuxen-ålder i korea) ska få blommor och presenter. För två veckor sedan var det ’childrens day’, då barnen skulle uppvaktas. Vi har även upplevt ’white day’ då man ska ge godis till sin flickvän samt ’black day’ som tydligen är singlarnas motsvarighet till Alla hjärtans dag. Som ni förstår är det många dagar att hålla reda på, och vi är ganska glada att stå utanför och inte behöva tänka på allt det där.

Big in Japan

2009-05-12T06:18:00.000-07:00

2009-05-04T00:28:00.000-07:00

I lördags åkte vi på utflykt till den demilitariserade zonen (DMZ) mellan Syd- och Nord-Korea. Även om själva zonen är avmilitariserad så är gränsen den mest militariserad gränsen i världen. 1 000 000 nordkoreanska , 650 000 sydkoreanska och 40 000 amerikanska soldater håller ögonen på gränsen och på varandra.

Freedom Bridge, en bro som tidigare har använts vid återförenande av familjer mellan Nord och Syd.

Där borta skymtar Nord-Korea. För er med korp-ögon så går det även skönja världens största flaggstång borta vid horisonten.

Syd-Kora byggde för några år sedan en ny och modern tåg-station nära gränsen. En station som aldrig har använts men...

...spåret leder mot Nord-Korea och förhoppningen är att en dag kunna ta det i bruk.

I dagarna har vi båda fått paket från Sverige, väldigt uppskattade paket dessutom.

Kalle fick snus...

...och Anders fick ett par nya, vita skor!

Vi bor ju trots allt i världens tredje största storstadsregion, så här kommer lite statsbilder så ni i alla fall får en liten bild av hur det ser ut.
Suwon Station, en stadsdel i vår, enligt koreanerna, lilla stad där det enbart bor 1 miljon invånare.

Downtown Seoul

På onsdag åker vi till Japan i sex dagar för att uppleva mer storstad, gå på sumo-brottning, sjunga karaoke, äta sushi (nja), dricka sake samt eventuellt träffa en och annan fd japanska-lärarinna. Återkommer med en rapport när vi är hemma från det äventyret.

Bibblan, the Story

2009-04-21T07:18:00.001-07:00

Efter Anders bild inlägg tänkte jag som inte varit lika flitig med kameran förklara hur dessa dagar innan mid-term:sen (halvtidsproven) har varit. Vi har varit en hel del på bibblan senaste tiden.

Bibblan i Korea kan för det otränade ögat lätt verka som vilket annat univeristetsbibliotek som helst, kanske till och med som stolta Växjös Universitets Bibliotek.

Men icke.

Först ska det förklaras att Anders för en tid sedan menade att Koreanerna (Koreanska studenterna) i mångt och mycket var som ett gäng fulla 13-14 åringar. Dom är inte riktigt färdigvuxna, och en fnissig spänning verkar koka i deras huvuden. Dessutom går dom konstigt.

Med detta i baktanken.

Koreanerna går tidigt till biblioteket, den stora läsesalsdelen öppnar redan klockan 6 på morgonen. Flera hundratals platser blir i samma stund bokade av de förväntansfulla, och ofta i pyjamas klädda koreanska studenterna. Bokningen betyder att man bokat en plats, denna måste dock uppdateras var 4e timme annars tappar man platsen. Klockan 10 blir därför många platser lediga då större delen av de koreaner som bokat platser gått hem o somnat och försovit sig och därför missat att boka om sina platser innom de 4 timmar man har på sig.

Även klockan 14 finns stor chans att få en plats då många av de som bokat sin plats gått hem somnat, och försovit sig.

Det ska dock sägas att många bokar sin plats och sover på den. Vissa över hela natten. Tjejerna har t.om. sängar i källaren där de kan sova.

Vissa delar av bibblan är alltså öppen 24/7.

Vad jag vill att ni ska se framför er är de extremt morgontrötta koreanerna (full 13-14åringarna) som i sina pyjamaser med katten Kitty på, eller något annat överdrivet gulligt, tar sig till biblioteket, bokar sin plats, drar sig sedan hem igen. Försover sig för att kanske sen vid 1400 komma dig igen och försöka få en plats för någon som också försovit sig men mycket senare.

Pyjamas bärs för övrigt hela dagarna av många koreaner här.

Klockan 23 när vi oftast dra oss hem är det fullt ös på bibblan, på alla platser sitter det folk, tält sätts upp utanför för att sälja mat och kaffe för att hålla folk vakna (fast det knappt finns något koffein i kaffet)

Summan av kardemumman är att bibblan alltid är fullbokad men det sitter ingen på 2/3 av platserna, samtidigt som folk köar i timmar för att få en plats.

Alla vet vilka timmar som platserna blir lediga. Alla vet 4 timmarsvågorna, alla vet att de flesta försover sig.

De som klarar alla försovningnar (eller sover på bibblan) snittar säkert 16 timmars dagar på bibblan. Dock består ju ca 4 timmar av sömn på bibblan, 3 timmar av äta. 2 Timmar hänga på bänkarna utanför och 2 timmar till går ut på att jaga sin pojk- eller flickvän som man när man väl lyckats fånga, man hänger på så att båda håller på att ramla och synen av full 13åring förstärks. Sen fnissar man.

För de som tror att sk. smileys finns i två upplagor den glada ":)" och den ledsna ":(" kan vi berätta att i Korea finns det nog närmre 100. Bland annat två fiskar som pussas och delikatessen "kött på pinne".

Det var allt tills vidare

Peace.

En dag på biblan

2009-04-19T00:30:00.000-07:00

Kö till maskinen där man bokar sittplats.

Koreanska-studier.

Folkligt, Festligt, Fullsatt!

Mer Koreanska.

Anders sover på biblioteket, Korean-style.

Halvtid

2009-04-16T09:18:00.000-07:00

Enligt uppgifter till bloggen har då halva tiden iväg passerat. Hur ska man då sammanfatta den gångna tiden? Jag vet inte. Vad jag dock vet är hur pass rätt Martin Dalin hade; Koreanerna är små, fast inte så små.

För de som lyckats missa det så Di Blåe spelat premiärmatch på nya hemma borgen, och dessutom gjort det bra.

I hur många länder får man in stekt ägg klockan 2 på natten som snacks till sin öl? Inte många, men Korea är ett av dem.

Kalle har nässlat sig in bland nepaleserna. Detta betyder att nepaleser inte bara börjat prata nepalesiska med honom (mig) utan även att de står och tittar på mig när jag sitter vid datorn, ibland 10-15 min efter det att man sagt hej då. Det känns ibland konstigt, men vad ska man säga?

En av nepaleserna, som går under namnet "Littleboy" (i ett ord och med nepal/indisk brytning) blir numera orolig när han inte sett mig på några timmar. Likt en gift man som kommer hem mitt i natten och får förklara för sin fru var han varit, måste jag nu förklara att jag varit på lektion, ätit lunch eller pluggat.

Hur som helst. På bilden, Kalle i sin löjligt billiga (klart öst-statsinspirerade) joggingoverol innan en pingismatch med Littleboy.

Ha det fint

Våren är här

2009-04-15T01:03:00.000-07:00

Det pratas mycket om att det är fint vårväder därhemma. Vädret är inte helt fy skam här heller...

Cherry Blossom Festival var tydligen en stor begivenhet som vi inte kunde låta bli att missa.

Dessutom har jag nu insett att jag blivit så pass gammal att jag, likt mina föräldrar, kan få för mig att fotografera blommor.

Annars börjar det bli mer och mer studier nu. Mid-terms börjar om en vecka och eftersom mycket av betygen hänger på dessa tentor så är man så illa tvungen att lära sig. Extra viktigt verkar det vara för Koreanerna, för dem är endast högsta betyg gott nog. Koreanera bor numera på biblioteket. Vissa av dem spenderar nog stora delar av dygnet där. Det finns till och med rum med sängar och filtar där man kan vila lite mellan studerandet. Dessa rum är enbart för flickor dock, pojkarna får nöja sig med att ligga med huvudet på bordet och sova. Och det gör de också, koreanerna ligger i drivor och sover på biblioteket. Går man in på toaletten så är det dessutom stor risk att där står ett gäng koreaner och borstar tänderna.
Vidare så finns det en dator på biblioteket som används till att boka sittplats. Den har tidigare visat sig vara överflödig, men nu är biblioteket är sprängfullt så är den ovärderlig om man vill ha någonstans att sitta. Dock ska det ju sägas att vi utbytare inte lägger riktigt stor vikt vid dessa studier, ett par timmar om dagen räcker gott. Jag har idag i alla fall provat på den koreanska traditionen att sova med huvudet i mina läroböcker. Omdömet är väl sådär, jag föredrar nog att sova hemma i min säng trots allt..

Lev väl!

/AK

2009-04-08T02:29:00.000-07:00

Det har varit lite dåliga med uppdateringar på sistone. Men det känns inte som om det finns så jättemycket att berätta för tillfället. Det har blivit väldigt mycket vardag här nu och inte så mycket är nytt längre. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord, så därför kastar jag upp 6 bilder i det här inlägget som i ordväg motsvarar säkert två hemtentor. Håll till godo...

Här är utsikten från vårt tak, Suwon Skyline.

Här är vi på tunnelbanan på väg till matchen mellan Nord och Syd.

En match som Syd vann med 1-0 efter ett sent mål. Hyfsad match och hyfsad stämning...

...men mest spännande tyckte vi antalet poliser på arenan var.

Kalles föräldrar har kommit på besök. De stannar i två veckor och helt plötsligt är jag och Karl väldigt erfarna Korea-besökare och vi inser att vi trots allt har lärt oss en hel del om hur samhället fungerar.

Med sig från Sverige hade mamma och pappa Bendroth ett par påsar Gott & Blandat samt deoderant som var sjukt uppskattat. Eftersom asiater inte svettas under armarna så är deoderant inte lätt att hitta här nere.

Vi har lärt oss att smileys är oerhört viktigt när man skriver sms. På våra mobiler finns det typ 200 olika förprogramerade smileys. Om man inte har med en smiley i ett sms så uppfattas det som om man är arg. Dels blir det jobbigt när man får ett sms och måste försöka tyda smileysarna i det, och dels är det jobbigt när man ska skicka ett eftersom man inte vill infoga en smiley som säger något opassande i sammanhanget. Det är tur att både jag och Kalle redan hemma i Sverige var flitiga användare av smileys och övrigt fjortis-trams. =)

Något annat som är intressant att notera är att alla utbytare mer eller mindre har börjat buga när man hälsar på folk. Personal i affärer och restauranger osv bugar alltid för oss när vi kommer. De gör det för att visa sig underlägsna oss, men vi västerlänningar tycker det känns oartigt att inte bocka tillbaka. Det hela har resulterat i att man nu omedvetet alltid bockar lite när man möter folk man känner. Det ser lite lustigt ut minst sagt.

Kim Jung-Ill´s grabbar

2009-03-31T22:56:00.000-07:00

Relationerna mellan Syd och Nordkorea är just nu minst sagt frostiga. Nord-Korea planerar att på lördag (eller någon av de nästkommande dagarna) skjuta upp en vädersatelit. Problemet är att Syd-Korea och dess allierade, USA och Japan, hävdar att det i själva verket är ett missiltest. De hävdar att om Nordkorea verkligen skjuter upp sin satelit/missil, så kommer de skjuta ner den. Nord-Korea kontrar med att om så blir fallet så innebär det krig. Det här är den enda i världen nu återstående konflikten från kalla krigets dagar, kommunism mot liberalism (liberalism med vissa reservationer). Lördag blir minst sagt en spännande dag för oss här i Suwon.

Med tanke på ovanstående så är det lite spännande att vi ikväll ska åka in till Seoul för att titta på VM-kvalfotboll mellan Nord och Syd-Korea.

Annars då? Den här veckan har det blivit lite mer koreansk kultur. I måndags kväll anordnade skolan ett "english cafe". Utbytesstudenterna lockades dit med ett löfte om gratis öl. De koreanska studenterna "lockades" dit med obligatorisk närvaro. Väl på plats så visade det sig att vi utbytare hade gått rakt i fällan. Koreanerna som var där hade alla på ett papper skrivit ner frågor som de var tvungna att ställa till en utbytare. Det hela liknade mer speed-dating med Internet-inriktning. Det spelade ingen roll hur man försökte gömma sig, man fick till sällskap ständigt nya koreaner som ville fråga om mina föräldrar använder internet, om jag laddar ner musik, eller om jag tror att internet har förbättrat levnadsstandarden.

Till detta minglande antog jag för enkelheten mitt numera allmänt accepterade koreanska namn, Andersu.

Igår kväll var det "Korean Movie Night". Alla utbytare blev inbjudna och filmen vi fick se, 200 pound beuaty, rekommenderar jag inte till någon. Kontentan av filmen var något i stil med att det är insidan som räknas, men om du är tjock och ful så är det nog trots allt bäst om du gör en plastikoperation trots allt. Vi nord-europeér hade lite svårt för det luddiga budskapet. Koreaner, afrikaner och öst-europeér däremot låg alla och vred sig i sina bio-stolar.

Ni undrar förstås om det inte har kommit några nya regler denna veckan. Jodå, i måndags dök det givetvis upp ett par nya skyltar.

Det är numera officiellt förbjudet att skapa översvämningar på toaletten.

Det är numera även förbjudet att utöva sin religion någon annanstans än i religions-rummet i källaren.

Penalty of expression/expulsion

2009-03-30T05:10:00.000-07:00

Klockan är 21:10. Det knackar lite i högtalaren.

"girls visiting the third floor, eating noodels and not studying, you will go to first floor or face the penalty of expression..."

"... I mean, girls, the commonroom is now on the first floor from today, girl on third floor will face penalty of expression"

Det är hårda bud här i Korea. Undrar om tjejen med nudlar på våning 3 han ut eller blev tvungen att uttrycka sig. Om ni undrar hur dom kände till det hela så kan bloggen avslöja att här är kameror överallt för att se så vi uppför oss.

Högtalaren där allehanda varningar numer dagligen utfärdas.

Två utflycker

2009-03-28T00:18:00.000-07:00

Uppdateringarna har varit lite kassa på sistonde så därför presenteras nu två utflyckter i ett och samma inlägg.

Den första, förra helgen gick till Gyeongsang, där vi ökade på våra kultur poäng.

Först såg vi en hög stenar som användes för att kolla stjärnor med för många herrans år:

Vi kollade även på... vad som varit ett tempel, fast nästan var det igen:

Efter detta förvandlades den tidigare kulturella rundtursbussen till en Kareoke buss:

Kvällen blev lång och Kareokelåtarna på hotellet många, men vi tog oss slutligen hem på söndagen.

I torsdags nu,. så tog vi oss till världens största innomhusnöjespark. Den var gigantisk, och ägdes av företaget Lotte, som har allt ifrån matbutiker, hamburgerställe, klädbutiker och tugummin. Nöjesparken hette: Lotte World. Här en bild med Kalles nya hjälpare och hans vän (bilden är tagen från den bit av nöjesparken som faktiskt var utomhus:

Innomhus kunde det se ut såhär:

Dessuom har Anders passat på att fylla år, dock var ryktet snabbare än Anders åldrande vilket ledde till att Anders födelsedag firades dagen innan:

Lapparna undrar ni såklart då. Jo, lappar finns det fortfarande gott om. Häromdagen kom denna lapp upp:

Vi blev också väckta i fredags morse av att en man, mest på koreanska, förklarade att vi skulle utrymma byggnaden. Vi tror att det beror på att man är rädd för att utbytesstudenter har med sig utländska virus som man inte vill ha in i Korea. Hur som helst är vårt rum nu besprutat och och alla virus döda. Och vi spydde inte heller. Dock mådde många andra i byggnaden dåligt efter besprutningen så toaletterna var fullsatta och någon hade näsblod.

Idag ska Anders kolla Korea mot Irak (träningsmatch) medan Kalle på webben ska följa dom Himmelsblå. Lyckas vi sedan hitta en fin streaming till Sverige-matchen som spelas tidigt som attan imorgon (Koreansk tid) så ska vi även följa den.
Ev helg i Fotbollens tecken alltså.

Ha det bra allesammans.

Tokigt bra

2009-03-23T05:24:00.000-07:00

Det här dansar vi till i Korea. Den översta låten är helt överlägset populärast, spelas överallt jämt och ständigt.

Teater

2009-03-20T05:52:00.000-07:00

Fredag.
Då vi ska upp tidigt imorgon (lördag) så tog jag och Anders och köpte biljetter till en studentteater.
"Exchangestudent like very much" sa sa den lilla koreanska biljettförsäljaren då vi stötte på honom vid lunch tidigare i veckan. Kulturellt hungriga som vi är så slog vi självklart till då biljetterna dessutom var löjligt billiga.

Tre skådespelare (studenter) stod för allt agerande i pjäsen. Det var inbrottstjuven (som sa alla de roliga replikerna), flickan som blev kidnappad/rånad, samt en kille som spelade tre roller; desperat man i fönstret, Don Juan samt flickans far (tror vi).
Flickan blev troligen kär i inbrottstjuven och killen med tre roller verkade aldrig riktigt behövas.
Summan av kardemumman är väl att killen som påstod att vi utbytesstudenter skulle gilla pjäsen var en lögnare eller felinformerad. Pjäsen blev stundtals lite svårförstådd för oss utbytare eftersom all dialog var på Koreanska. Anders gick dock hem nöjd eftersom han vann den sten-sax-påse-tävling som anordnades för publiken innan teatern började. Priset bestod av en låda kakor.

Vi har äntligen fått våra student ID:n. När en flicka skulle ge dem till oss så ropade högsta hönset på International Office, Miss Minty, att hon ville titta på dem (hon hade hört att de var roliga). Först visade flickan i receptionen Anders bild för Minty,... detta följdes av ett långt skratt. "So red, maybe burned" fnissade chefen. Sedan visades bilden av Kalle. "More like a criminal" följt av lite fniss, blev utlåtandet jag fick innan vi äntligen fick dem.

The word on the street är att våren kommit till Sverige. Vi fick lite vår här också. På en dag började träden slå ut och solen log överdrivet mycket.
Då vi endast hade en lektion idag tog vi tilfället i akt att dra upp på taket och gotta oss lite i solen. Det såg ut såhär.

Andra iakttagelser:

Koreaner går löjligt långsamt.
All mat innehåller kål.
Koreaner är verkligen helt märkligt omständiga.
När man betalar är de som tar emot pengarna tvugna att involvera båda armarna i pengamottagandet, annars är det respektlöst.
Koreaner tror att alla västerlänningar alltid vill ha kyckling.
Oxkött existerar inte här.

Självklart kan vi inte undlåta en er en ny skyltkavalkad:

Imorgon åker vi söderut på en av utbytesklubbens resor. Vi ska enligt schemat kolla på Tempel och sjunga Kareoke.
Tills dess. Ha det fint.

Vi har det inte lätt...

2009-03-17T08:06:00.000-07:00

Livet i Syd-Korea går på i lagom takt och vi kommer allt mer in i tempot. På skolan finns en klubb som syftar till kulturellt utbyte mellan koreaner och utbytesstudenter, Friends Club, som tidigare har omtalats här i bloggen. Förra torsdagen anordnade de en liten matlagningskurs för oss och på torsdag är det dags igen. Denna gången ska vi lära oss dricka koreansk sprit, det blir nog lajbans det. Vidare har vi från skolan blivit tilldelad varsin buddy/fadder, en så kallad Ajou Global Buddy (AGA), som vi också umgås en del med. Den gruppen med AGA´s anordnar en del utflykter för oss, det var bland annat de som tog oss till Seoul förra helgen och som kommande helg ska ta med oss på en tvådagars-tur söderut i landet. Även på dessa aktiviteter lär vi känna en mängd koreaner och det är mycket trevligt. So far so good...

Våra AGA´s innan avresan till Seoul.

I allt detta trevliga kultur-utbyte så har vi båda två ett problem. Delvis beror problemet på att aktiviteterna ovan oftast sker i samband med alkoholintag (förlåt mamma), men även delvis på grund av att vi är inskränkta västerlänningar. Problemet är att vi helt enkelt inte kan låta bli att känna att koreanerna ser ganska lika ut. Tjejerna är små, korta och har långt, mörkt hår medans killarna har mörkt hår ner över öronen. Det är hopplöst att hålla koll på vilka man har lärt känna och vilka man har pratat med. När vi går runt på campus och det vimlar av hundratals koreaner runt benen på oss så är vi båda rädda att någon ska ropa vårt namn och vi sen inte ser något ansikte som vi känner igen.

Vi vill inte på något sätt nu verka nedlåtande mot koreanerna som är ett väldigt trevligt folk. Vi skäms för vår oförmåga att skilja dem åt och tycker det är jobbigt, men så ser tyvärr sanningen ut.

Förtydligande: Det är inte de koreaner som vi har lärt känna som är svåra att känna igen, det är de som vi nästan känner eller de som vi nästan, nästan känner som ställer till problem för oss.

Ett skrovmål

2009-03-15T04:03:00.000-07:00

Först vill vi varna vissa känsliga läsare. Alla eventuella djurvänner i allmänhet, och hundvänner i synnerhet bör sluta läsa detta inlägg redan nu.

Det har planerats ett tag men ikväll blev det av. Firma Bendroth/Karlsson följde med en av våra nyfunna koreanska vänner för att äta en lokal delikatess, hund.

Köttet serverades i en varm gryta gryta tillsammans med grönsaker och ris.

Här är mer hund-kött, kokt.

Vi har börjat få åtminstone lite koll på konsten att äta med pinnar.

Koreanerna påstår att hund är bra för uthålligheten, återstår att se om så är fallet. Dock kan vi redan nu konstatera att det var fruktvansvärt gott att äta hund. Köttet var mört och fint och det var helt klart inte sista gången vi åt det.

En början på vardag?

2009-03-11T22:49:00.000-07:00

Jepp. Några dagar har gått och den sydsvenska duon har kommit in i det koreanska skollivet. Vi har nu säkrat vilka kurser vi ska läsa, nu går det inte att ändra några kurser mer. Kalles uppsättning kurser är följande:

Koreanska
Frågor i det koreanska samhället
Koreansk politik
Organisatoriskt uppträdande
Taekwondo

Medan Anders har:

Koreanska
Koreansk Politik
Naturresurs ekonomi
NGO´s och internationella organisationer

(fritt översatt)

Igår kollade vi på Champions League, dock inte den man kan tro, utan vi kollade den Asiatiska varianten. Det var staden vi bor i, Suwon (Blue wings) mot det Japanska "Kashima Anthlers". Båda var regerande mästare i respektive land. Suwon vann med 4-1 och gick därmed vidare. Tror jag.

Annars så har vi mest försökt komma in i vardagen.
Gå på föreläsningarna, äta stark mat, tränat (t.om. Anders har besökt gymmet).
Kalles uppdrag att få Anders benrangel till kropp lite mer fyllig verkar också ha funkat, Anders har enligt vågen gått upp 7 kg sedan Sverige. Kalle står dock kvar på samma vikt. Hur man kan gå upp på en diet av nudlar och ris står dock fortfarande oklart.

Ikväll är det kurs i Koreansk matlagning som vi tänker gå på.

Hoppas allt är bra med er alla.

Det finns mycket skyltar här. Därför, ett smakprov:

På utflykt

2009-03-08T07:01:00.000-07:00

Här kommer ett så kallat bild-inlägg. Under varje bild kommer en medföljande text som förklarar vad som finns på bilden. Börja läs uppifrån och ned, mycket nöje!

Idag tog vi oss in till centrala Seoul, världens tredje största storstadsregion enligt wikipedia. Vi tog oss bland annat upp i huset på bilden ovan som bjöd på en hyfsad utsikt.

Här är Kalle ute och shoppar efter solglasögon. Det bor många koreaner i Seoul.

Här är Kalle med sina två indonesiska vänner. Någon större självinsikt visar de aldrig prov på, då de båda är utomordentligt fascinerade över att vi svenskar är så långa. Ingen som helst tanke på att de själva är av smurf-storlek.

I lördag tog vi oss ut på en egen liten rundtur i Suwon (bilden ovan) där vi bor. Även om Seoul är betydligt större så är Suwon med en miljon invånare hyfsat stort.

När vi ändå är igång och bloggar så kan vi berätta att vi har gått med i någon slags studentförening med det eminenta namnet Friends Club. Här är vi med ordföranden i föreningen, han föredrar att bli kallad Mr. President alternativt Mr P.

Imorgon börjar en ny skolvecka och det känns som om saker och ting kommer börja på allvar då. Första veckan var nästan bara introduktion, nu kommer nog lektionerna börja på allvar.

Till sist vill vi avsluta det här inlägget med att på internationella kvinnodagen sända en tanke till våra mödrar och systrar som eventuellt läser denna blogg.

Mycket snack o lite verkstad

2009-03-03T19:28:00.000-08:00

Förra inlägget var ett litet skämt/försök att visa hur vår koreanska kurs hade varit. Lärarinnan skrev och pratade på Koreanska och således förstod man ingenting utan kunde mest stirra på spektaklet.

Det finns många sätt att bli avstängd på. Dessa tecken visar på en grej man inte får göra.
Man får inte heller kräkas i papperskorgar. Vet dock inte om det skulle följas av avstängning.

När vi kom hit hade damen som höll i vår antagning, valt att ignorera alla meddelande vi sänt henne (hon passade även på att ignorera Växjö Universitets meddelande) och har förklarat sig på lite olika vis.
Det ena är att vi inte fått hennes svar eftersom att vi varit på en båt i en månad. Något som kom som en nyhet för oss.

Hennes andra förklaring på varölr hon under en 4 månaders period ignorerat oss är att, gissa?
...svenska internet har legat nere, i vad det verkar som, fyra hela månader. Även detta var något som varken jag eller Anders hade blivit varse, och vi hoppas nu att alla ni där hemma, efter månader i internetmörkret, kanske hittat ett ljus i mörkret (en stabil uppkoppling).

Varför jag skriver allt detta är för att vi pga. dessa störningar, inte varit registrerade på någon kurs. Därför måste vi gå till varje professor och fråga om vi inte kan få gå på deras lektioner, så att dessa kan föra in oss i systemet så vi får betyg osv. osv.

Ett annat problem har varit kedjan av grejjer man måste ha för att få något annat.
Exempel: Anders vill kunna prata i mobiltelefon.
Då måste Anders ha ett koreanskt simkort, för att få det måste han ha ett "Alien Registration Card", för att få det måste han ha ett "Student Card" och ett "Certificat of Enrollment" och för att få det måste han visa att han pluggar på skolan. Och skolan har inte registrerat oss på några kurser...

Inget land jag varit i har givit en så stark bild av struktur och sedan tappat den så långt ner att även den starkaste av ryggar hade fått rygskott av att försöka nå den.

Vi kommer inte få vårt utlovade 2-manna rum. Det är klart.
Kinesen i vårt rum har 10-20 paket pappersservetter och två paket av den utsökta chokladen "GuyLian" eller som vi säger "Havets läckerheter". Kinesen verkar inte sova här. Men ibland kommer han o hämtar servetter.

En bild på vårt rum, Kalles bord bredvid Kinesens. Kalle håller självklart i ett paket av kinesens servetter.

Nepalesen däremot bor här. Han kräks lite i vasken varje morgon eftersom att man bör kräkas upp det första vattnet man druckit på dagen, för att bli frisk. Han drar även sina fingerspetsar mot varandra upprepat i några minuter ibland för att få behålla färgen i sitt svarta hår.

Annars händer det inte så mycket säger Anders.

Att äta är en aktivitet vi gillar. Ofta har man tagit något som är surt och lägger till något som är jättestarkt.
För att förhindra detta beställde Anders igår: Nudlar med ris. Gott, tyckte han.

Nu ska vi gå o äta igen tror jag. Har ju inga läxer och kan inte komma in någonstans eftersom vi inte har något studentcard, men äta, det kan man alltid.

Ha det fint.

2009-03-02T06:10:00.001-08:00

오늘부터 우리는 처음으로 강의를했습니다. 가장 큰 혼란은 우리 모두에게 깊은 상처가 남게되 우리 한국 - 강의했다. 우리 선생님이 있지만 단순히 위아래로 한 시간에 연속이었다의 영어 단어를 이야기를 할 수 없게하고 우리 한국의 이야기. 거기에 두 PRAT이자 유일한 gapade으로 단어를 이해하지 않고 kalle. 일부는 당신이 이것을 이해하지 않습니다. 내일 우리는 한국인 - 교훈과 희망은 교사가보다 쉽게 내구성이다로 이동합니다.

Suwon

2009-03-01T01:59:00.000-08:00

Så där, då har vi klarat av första helgen i Korea. En helg som har satt sina spår. I fredags hade vi introduktion med alla övriga utbytisar där vi blev informerade om precis allt vi behöver veta om skolan och om Korea. Vi blev återigen påminda om reglerna som gäller i våra korridorer. En ansvarig kvinna visade bilder på hur tidigare utbytes-studenter hade uppfört sig i korridorerna. Någon hade hängt ett paraply i taket, de hade klätt en säng i toa-papper, hällt nudlar i vasken, slängt papper jämte papperskorgen samt satt klistermärken på en dörr. Typical drunken behaviour som inte uppmuntras om man vill bo kvar. Vi fick också en föreläsning på bruten koreanska om könsroller i Korea. Vi fick lära oss att om en tjej somnar mot din axel på krogen så betyder det bara att hon är trött, inget annat...

Vi blev indelade i olika grupper och försvann alla åt olika håll för att bland annat äta middag. Kalle försvann med tre djupt religiösa indonesiskor som tillsammans var tre äppel höga medans jag hamnade med min buddy Semi och en tysk som nog är den tråkigaste person jag någonsin har träffat. Kalles indonesiska nitlott visade sig bli en vinstlott då det var han som hamnade på karaoke-bar och snubblade hem framåt fem-snåret på morgonen med ett gäng fransoser. Själv fick jag umgås på tu man hand med världens tråkigaste tysk hela kvällen eftersom vi inte hittade resten ute i den koreanska natten. Det blev tre öl och läggdags innan midnatt för min del. Igår kväll tog jag gruvlig revansch för det.

Imorgon är vår förhoppning att vi ska kunna välja kurser och att vi verkligen får läsa de kurser vi väljer. Vidare ska vi väl försöka komma in i det koreanska livet än mer och kanske lära oss en glosa eller två ytterligare.

Så var det officiellt...

2009-02-27T03:39:00.001-08:00

Så var det officiellt, Karl Emil Silfwerbrand Bendroth och Anders Eric Johan Karlsson är nu utbytesstudenter på riktigt. Varken mer eller mindre värde än någon av alla de mexare, polacker, kanadensare eller pakistanier som vi själva har stört oss på under mer än två år på VXU.

Framme i Suwon

2009-02-26T04:12:00.000-08:00

Jaha ja. Då är vi framme i Suwon, staden där vi ska leva och studera i, fram till den 19e juni i sommar.

Från Peking tog vi ett tåg till kuststaden Yen Tai (Kina) -->

(namn taget ur minnet och antagligen felstavat). I Yen Tai tog vi en färja till Incheon (Korea), och lirkade oss tillslut till Suwon och vår skola Ajou University.

I Yen Tai hamnade vi på en lite skola. En flicka vi träffade på tåget ville visa oss (för hennes vänner) och skolan (för oss). När tåget stannade var klockan var runt 0600 och vi hade inget annat att göra i en stad vi inte kände till och inte skulle lämna förrän kvällen. Med flickan fick vi äta den... minst goda frukosten någonsin.

Sedan satt vi tysta i ett rum med henne och hennes sovande vän i några minuter. Vi kom fram till att det var bättre och sticka till den stängda båtterminalen vilket vi gjorde.

Här i Suwon då. Det visade sig att det inte var något dubbelrum som bjöds herr Bendroth och Karlsson. Istället bor vi bägga överslaf. Kalle över en tystlåten Kines, som mumlade Simon, tror vi. Och Anders bor över en mer högljud Nepales vid namn Sandeep. Kinesen har inte gjort något intryck på de få timmar vi spenderat här medan Nepalesen lagat mat åt oss samt sett ett otal skräniga Bolly Wood produktioner.

Nu ska vi strax lägga oss i våra våningssängar, dra på oss den lånade fleecefilten, lägga huvudet på den lånade uppblåsbara kudden och resten av våra svensk-koreanska kroppar på det lånade, med universitetets logga, prydda, lakanen.

Vi hoppas att fredagen och helgen ska ge oss mer kött på benen, till exempel kan säga vad vi ska läsa här.

Tills dess. Peace

Kineserna är också små

2009-02-23T07:38:00.000-08:00

Så har vi besökt Beijing också. Det har blivit det självklara turistandet, Himmelska Fridens Torg, Förbjudna Staden och Kinesiska Muren. Utöver det så har vi varit på en marknad och fyndat grönvita adidas-tröjor och en väckarklocka med Mao på.

Dessutom gav vi oss på det kinesiska nattlivet i fredags och lördags. Under dessa två kvällar lyckades vi nog beta av närmare 30 barer, pubar, restauranger och uteställen utan att finna vad vi sökte. Vad som erbjöds var antingen lounge-ställen med kinesisk live-musik av karaoke-kvalitet eller bordeller. Det var dåligt med mellanting. Jag och Kalle är ju disco-killar...

Imorgon checkar vi ut från Beijing och tar ett tåg till Yantai på östkusten. På onsdag eftermiddag går färjan mot Korea dit vi anländer på torsdag. Återstår att se om den på något vis påminner om finlandsfärjan vi tog för två veckor sedan.

För övrigt gläds vi åt Tingsryd AIF´s senaste serieseger.

- 36 c

2009-02-20T01:07:00.000-08:00

Efter två dagars sightseeing i Moskva hoppade vi i torsdags kväll på tåget österut. Vi provianterade upp med fem styck super-Snickers, tre Mars Max samt en liter vodka. Det skulle senare visa sig att vårt proviantförråd inte var till fullt tillräckligt för fem dagar på tåget. Vi delade vår kupé med två tjugoåriga tjejer från Linköping.

Dag 2. Vi besökte restaurangvagnen för att intaga vårt första mål mat. Menyn visade sig vara väldigt bristfällig, så måltiden kom att bestå i varsin portion soppa innehållandes champinioner och nudlar samt ett par skivor bröd var. När vi gick tillbaka senare på kvällen för att äta ett ordentligt mål fick vi beskedet att restaurangen var stängd så då fick vi nöja oss med en öl och en påse chips var. Vi träffade en ryss som bjöd oss på vodka, slog Kalle i armbrytning samt avslutade kvällen med att bli väldigt berusade i vår kupé.

Dag 3. I matväg blev det i princip samma fiasko som dagen tidigare. På kvällen var det ett stopp på en station där vi insåg vårt behov av att skaffa proviant. Tågvärdinnorna meddelade att stoppet var i tio minuter så det gällde att vara snabb. Under de dryga fyra minuter som vi vågade lämna tåget lyckades vi tappa bort varandra samt köpa fyra nudelrätter, två flaskor vatten, en limpa bröd och fyra snickers. Ett lyckat stopp. Senare på kvällen fick vi sällskap av två ryska poliser som var mer än lovligt berusade och gladeligen viftade med sitt tjänstevapen från 1960 i vår kupé.

Dag 4. Nu börjar det magra näringsinnehållet ge utslag. Anders känner sig svimfärdig stundtals men repar sig efter ett sockerintag modell större. Nudlarna vi köpte kvällen tidigare visar sig även vara väl så goda. Kvällens spenderas i en mongols hytt i vår vagn. Vid ett stopp har vi återigen en plan att proviantera eftersom vi har ätit upp all vår mat samt under tagen blivit utslängda ur restaurangvagnen av oklar anledning. Termometern på stationen förkunnar att det är -36 c och i all iver och hets beslutar vi för att skippa maten. Väl tillbaka på tåget kan vi konstatera att vi har köpt tre styck 2,5-liters pet-flaskor med öl samt chips.

Dag 5. Under femte dagen är matbristen påtaglig då restaurang-vagnen fortsätter hålla stängt. Framåt eftermiddagen förbarmar sig våra svenska vänner i kupén över oss och bjuder på cous-cous. Utblandat med champinion-soppa och lite salt blev det en riktig kalasmåltid. Under hela resan österut har vi förskjutits en timme varje dag, men tåget har fortsatt gå efter Moskva-tid. När vi kom in i Mongoliet så var det dags att ställa fram klockorna fem timmar vilket innebar att det bland annat blev läggdags väldigt tidigt.

Hur ska man sammanfatta transibiriska järnvägen då? Mycket kortspel, en hel del läsning, mycket dötid, otrevlig personal, fina vyer, många anekdoter och en trevlig inblick i den ryska folksjälen. Överlag en ganska trevlig upplevelse, men inget jag är sugen på att göra till en tradition. I tisdags morse kom vi till Ulan Bathor och efter att ha tagit igen ett par timmars sömn på rummet så utforskade staden. Trötta på rysk otrevlighet, dåligt väder och dålig mat så blev Mongoliet en trevlig överraskning. Solen strålade, människorna log och var vänliga, och livet lekte. Det har blivit ett ett museum, ett tempel, lite statyer, mördande trafik samt varm soppa och lite vodka för att värma oss emellanåt.

Igår gick tåget mot Beijing och vi kom fram i eftermiddags. Visa av våra tidigare misstag så hade vi denna gång provianterat med tio paket nudlar, en öl samt tre liter vatten. Nu är vi framme i Kina och har slagit följe med en engelsman. Återkommer med rapport innan vi drar härifrån igen, vilket verkar bli på tisdag.

/AK

På G

2009-02-11T10:57:00.000-08:00

Jepp. Då är Andess o Kalle på väg till Korea (nej, inte Nordkorea, det är fortfarande en diktatur, släpper knappt in folk och om man skulle plugga där hade litteraturen antagligen inte varit så objektiv).

Vi inledde resan dit med tåg till Stockholm.

Sedan kom finlandsfärjan.
När vi kom på båten satt vi, under tystnad, och hoppades på att ingen annan skulle dela hytt med oss. 10 min innan båten skulle lägga av, knackade det på dörren, en kines pekade mot oss, och sa "nu får ni ta hand om honom". En liten mörk man kom in.

Mannen visade sig vara en 41-årig läkare från Kongo-Kinshasa som var på resa nu efter att han med sin chef tagit emot Olof Palme priset. Kvällen slutade med att Kalle, Anders och Kongolesen stog på ett tonårsdisco på finlandsfärjan.

I Finland kollade vi sådant som man som turist bör, tog sedan ett tåg till Moskva, och har där idag gjort likadant (kollat turistprylar).
Imorrn kväll ska vi sätta oss på Transsibiriska järnvägen och åka i 5 dygn (tror vi) till Mongoliet och Ulan-Bataar. (sedan Peking, sedan på något sätt Korea o Seol)

Citatet: "Koreanerna är små, fast inte så små", kommer från MFF och landslagsspelaren, Martin Dalin's referat under en match med Korea mot någon, 2002. Lite najs to know.

/Kalle med rättningar och kommentarer från Andess.